Lotta Nordenstein och Marie Fallgren leder den uppskattade och viktiga dagliga verksamheten.
Foto: Sofia Sabel
För hyresgäster i delar av Majorna är de välbekanta ansikten; gänget i Utegruppen. En daglig verksamhet som fixar, lagar, målar, städar och rensar i samarbete med Familjebostäders bo- och miljövärdar. ”Askul” säger en deltagare som varit med sedan starten.
Fredag morgon, regn i luften och det har knappt ljusnat ute. Inne i Utegruppens lokal på Oljekvarnsgatan i Majorna samlar sig gruppen inför att gå ut. Upplägget är det samma varje dag: samling över en kopp kaffe, genomgång av dagens sysslor, ombyte till arbetskläder och sen ut.
– Vi städar soprum, fyller på kompostpåsar, oljar utemöbler, krattar rabatter och gör mindre målerijobb, allt möjligt som Familjebostäder och hyresgästerna tycker behövs, säger Lotta Nordenstein, stödassistent.
Tillsammans med kollegan Marie Fallgren, ansvarar hon för Utegruppen som funnits sedan våren 2014. Idén är att kunna erbjuda meningsfullt arbete som verkligen behöver göras. Jobbet är fysiskt och sker till stor del utomhus.
De sex killar och tjejer i olika åldrar som ingår i gruppen har olika utmaningar i sin vardag och arbetet anpassas efter var och ens behov.
– Vi slutför alltid våra uppgifter men kan inte alltid säga exakt hur lång tid det kommer att ta. Ingen ska behöva bli stressad, säger Marie.
Utegruppen drivs av Göteborgs Stad i nära samarbete med Familjebostäders bo- och miljövärdar, det är deras önskemål Utegruppen tar sig an. Med åren har de också lärt känna många av hyresgästerna.
– Många hejar glatt och vi får ofta höra att vad fint ni gör och tack för att ni finns! Någon gång har vi till och med fått pepparkakor eller en chokladkartong. Fick vi inte en tårta en gång?
– Jo men det var väl då vi hittat en nyckelknippa? Vi satte upp lappar om att vi lämnat in nycklarna på kontoret. Den hyresgästen blev väldigt glad!
Den mest erfarna deltagaren är inne på sitt nionde år med Utegruppen och har inga planer på att sluta.
– Jobbet är varierat, med blandade utmaningar och vi har väldigt roligt, säger hon
TEXT: Marit Larsdotter